torsdag 30 december 2010
måndag 27 december 2010
söndag 5 december 2010
torsdag 2 december 2010
lördag 27 november 2010
Eloi, eloi, lema sabachtani
När Jesus dog på korset var det inte av barmhärtighet ellet pga djup tro.
Det var inte tillgivenhet som fick honom att ta emot stryk och smädelser
utan att röra en min, det var uppgivenhet.
Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan och så var det med Jesus.
Han hade förlorat allt sitt hopp. Han hade blivit övergiven, inte bara av sin gud utan även av sin fader. Lämnad hjälplös i romarnas makt.
Det var inte tillgivenhet som fick honom att ta emot stryk och smädelser
utan att röra en min, det var uppgivenhet.
Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan och så var det med Jesus.
Han hade förlorat allt sitt hopp. Han hade blivit övergiven, inte bara av sin gud utan även av sin fader. Lämnad hjälplös i romarnas makt.
"Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen, och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: Eloi, eloi, lema sabachtani
(min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?)" -Mark 15:33
fredag 26 november 2010
onsdag 24 november 2010
måndag 15 november 2010
onsdag 3 november 2010
söndag 31 oktober 2010
fredag 29 oktober 2010
onsdag 27 oktober 2010
tisdag 26 oktober 2010
torsdag 21 oktober 2010
måndag 18 oktober 2010
tisdag 12 oktober 2010
måndag 11 oktober 2010
en jordliknande planet- Gliese 581d
http://news.nationalgeographic.com/news/2009/04/090421-most-earthlike-planet.html
lördag 2 oktober 2010
söndag 26 september 2010
...
How happy is the blameless vestal's lot!
The world forgetting, by the world forgot.
Eternal sunshine of the spotless mind!
The world forgetting, by the world forgot.
Eternal sunshine of the spotless mind!
måndag 20 september 2010
Getting older
one of the good things about getting older is
that you dont have to worry about dying young
onsdag 25 augusti 2010
onsdag 11 augusti 2010
fredag 2 juli 2010
"They danced down the streets like dingledodies, and
I shambled after as I've been doing all my life after people
who interest me, because the only people for me are the mad ones,
the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved,
desirous of everything at the same time, the ones that never yawn
or say a commonplace thing, but burn, burn, burn..."
I shambled after as I've been doing all my life after people
who interest me, because the only people for me are the mad ones,
the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved,
desirous of everything at the same time, the ones that never yawn
or say a commonplace thing, but burn, burn, burn..."
söndag 6 juni 2010
söndag 9 maj 2010
onsdag 5 maj 2010
fredag 23 april 2010
Soffgenerationen
Vi är soffgenerationen
vi ligger i sängar framför tv:n
under högtalarmusik
på madrasser
Vi har snart helt förlorat förmågan att
stå upprätt, utan stöd från väggar, soffor,
stolar, madrasser.
De är vår generations galler.
vi hålls fångna av det mjuka i sängar och soffor
madrasser och snart, när vädret tillåter,
det gröna gräset.
Våra muskler förtvinar och vårt balanssinne snubblar
sakta iväg.
Överger oss till tonerna av Jysk bäddlager.
vi ligger i sängar framför tv:n
under högtalarmusik
på madrasser
Vi har snart helt förlorat förmågan att
stå upprätt, utan stöd från väggar, soffor,
stolar, madrasser.
De är vår generations galler.
vi hålls fångna av det mjuka i sängar och soffor
madrasser och snart, när vädret tillåter,
det gröna gräset.
Våra muskler förtvinar och vårt balanssinne snubblar
sakta iväg.
Överger oss till tonerna av Jysk bäddlager.
torsdag 22 april 2010
måndag 12 april 2010
Start with a cage containing five monkeys.
Inside the cage, hang a banana on a string and place a set of stairs under it. Before long, a monkey will go to the stairs and start to climb towards the banana. As soon as he touches the stairs, spray all of the other monkeys with cold water.
After a while, another monkey makes an attempt with the same result - all the other monkeys are sprayed with cold water. Pretty soon, when another monkey tries to climb the stairs, the other monkeys will try to prevent it.
Now, put away the cold water. Remove one monkey from the cage and replace it with a new one. The new monkey sees the banana and wants to climb the stairs. To his surprise and horror, all of the other monkeys attack him.
After another attempt and attack, he knows that if he tries to climb the stairs, he will be assaulted.
Next, remove another of the original five monkeys and replace it with a new one. The newcomer goes to the stairs and is attacked. The previous newcomer takes part in the punishment with enthusiasm! Likewise, replace a third original monkey with a new one, then a fourth, then the fifth. Every time the newest monkey takes to the stairs, he is attacked.
Most of the monkeys that are beating him have no idea why they were not permitted to climb the stairs or why they are participating in the beating of the newest monkey.
After replacing all the original monkeys, none of the remaining monkeys have ever been sprayed with cold water. Nevertheless, no monkey ever again approaches the stairs to try for the banana. Why not? Because as far as they know that's the way it's always been done round here.
And that, my friends, is how company policies are made.
Inside the cage, hang a banana on a string and place a set of stairs under it. Before long, a monkey will go to the stairs and start to climb towards the banana. As soon as he touches the stairs, spray all of the other monkeys with cold water.
After a while, another monkey makes an attempt with the same result - all the other monkeys are sprayed with cold water. Pretty soon, when another monkey tries to climb the stairs, the other monkeys will try to prevent it.
Now, put away the cold water. Remove one monkey from the cage and replace it with a new one. The new monkey sees the banana and wants to climb the stairs. To his surprise and horror, all of the other monkeys attack him.
After another attempt and attack, he knows that if he tries to climb the stairs, he will be assaulted.
Next, remove another of the original five monkeys and replace it with a new one. The newcomer goes to the stairs and is attacked. The previous newcomer takes part in the punishment with enthusiasm! Likewise, replace a third original monkey with a new one, then a fourth, then the fifth. Every time the newest monkey takes to the stairs, he is attacked.
Most of the monkeys that are beating him have no idea why they were not permitted to climb the stairs or why they are participating in the beating of the newest monkey.
After replacing all the original monkeys, none of the remaining monkeys have ever been sprayed with cold water. Nevertheless, no monkey ever again approaches the stairs to try for the banana. Why not? Because as far as they know that's the way it's always been done round here.
And that, my friends, is how company policies are made.
tisdag 6 april 2010
Stephen Maria Crane
I saw a man pursuing the horizon;
Round and round they sped.
I was disturbed at this;
I accosted the man.
“It is futile,” I said,
“You can never -“
“You lie,” he cried,
And ran on.
Round and round they sped.
I was disturbed at this;
I accosted the man.
“It is futile,” I said,
“You can never -“
“You lie,” he cried,
And ran on.
torsdag 25 mars 2010
Glennice Harmon
They ask me why I teach
And I reply, "Where could I find more splendid company?"
There sits a statesman,
Strong, unbiased, wise,
Another later Webster
Silver-tongued.
And there a doctor
Whose quick, steady hand
Can mend a bone or stem the lifeblood's flow.
A builder sits beside him --
Upward rise the arches of that church he builds wherein
That minister will speak the word of God,
And lead a stumbling soul to touch the Christ.
And all about
A lesser gathering
Of farmers, merchants, teachers,
Laborers, men
Who work and vote and build
And plan and pray into a great tomorrow.
And, I say,
"I may not see the church,
Or hear the word,
Or eat the food their hands will grow."
And yet -- I may.
And later I may say,
"I knew the lad, and he was strong,
Or weak, or kind, or proud
Or bold or gay.
I knew him once,
But then he was a boy."
They ask my why I teach and I reply,
"Where could I find more splendid company?"
And I reply, "Where could I find more splendid company?"
There sits a statesman,
Strong, unbiased, wise,
Another later Webster
Silver-tongued.
And there a doctor
Whose quick, steady hand
Can mend a bone or stem the lifeblood's flow.
A builder sits beside him --
Upward rise the arches of that church he builds wherein
That minister will speak the word of God,
And lead a stumbling soul to touch the Christ.
And all about
A lesser gathering
Of farmers, merchants, teachers,
Laborers, men
Who work and vote and build
And plan and pray into a great tomorrow.
And, I say,
"I may not see the church,
Or hear the word,
Or eat the food their hands will grow."
And yet -- I may.
And later I may say,
"I knew the lad, and he was strong,
Or weak, or kind, or proud
Or bold or gay.
I knew him once,
But then he was a boy."
They ask my why I teach and I reply,
"Where could I find more splendid company?"
onsdag 24 mars 2010
fredag 19 mars 2010
torsdag 18 mars 2010
HUMANS COULD REGROW BODY PARTS LIKE SOME AMPHIBIANS
Posted in Amazing, Freaky Deaky, Interesting Theories
Posted by Abeo March 17, 2010 at 9:14 am
“Researchers have found that the gene p21 appears to block the healing power still enjoyed by some creatures including amphibians but lost through evolution to all other animals. By turning off p21, the process can be miraculously switched back on.
Academics from The Wistar Institute in Philadelphia found that mice lacking the p21 gene gain the ability to regenerate lost or damaged tissue. Unlike typical mammals, which heal wounds by forming a scar, these mice begin by forming a blastema, a structure associated with rapid cell growth. According to the Wistar researchers, the loss of p21 causes the cells of these mice to behave more like regenerating embryonic stem cells rather than adult mammalian cells. This means they act as if they creating rather thane mending the body.
Their findings, published in the Proceedings of the National Academy of Sciences, provide solid evidence to link tissue regeneration to the control of cell division. They turned off the gene in mice which had damaged ears and they regrew them. While they say it is early days, there is nothing theoretically different about applying the same process to humans. Professor Ellen Heber-Katz, the lead scientist, said: “Much like a newt that has lost a limb, these mice will replace missing or damaged tissue with healthy tissue that lacks any sign of scarring.”
Posted by Abeo March 17, 2010 at 9:14 am
“Researchers have found that the gene p21 appears to block the healing power still enjoyed by some creatures including amphibians but lost through evolution to all other animals. By turning off p21, the process can be miraculously switched back on.
Academics from The Wistar Institute in Philadelphia found that mice lacking the p21 gene gain the ability to regenerate lost or damaged tissue. Unlike typical mammals, which heal wounds by forming a scar, these mice begin by forming a blastema, a structure associated with rapid cell growth. According to the Wistar researchers, the loss of p21 causes the cells of these mice to behave more like regenerating embryonic stem cells rather than adult mammalian cells. This means they act as if they creating rather thane mending the body.
Their findings, published in the Proceedings of the National Academy of Sciences, provide solid evidence to link tissue regeneration to the control of cell division. They turned off the gene in mice which had damaged ears and they regrew them. While they say it is early days, there is nothing theoretically different about applying the same process to humans. Professor Ellen Heber-Katz, the lead scientist, said: “Much like a newt that has lost a limb, these mice will replace missing or damaged tissue with healthy tissue that lacks any sign of scarring.”
onsdag 17 mars 2010
Trött
Jag är trött nu. Trött på tentan, trött på att jag inte får något gjort.
Jag är trött på detta rummet, trött på musiken, trött på tystnaden.
Jag vill ligga och blunda i en solstol på en varm strand, ligga i famnen
på någon tjej. Vem som helst, var som helst.
Jag är trött på att jag skriver detta istället för det jag borde.
Jag är trött på detta rummet, trött på musiken, trött på tystnaden.
Jag vill ligga och blunda i en solstol på en varm strand, ligga i famnen
på någon tjej. Vem som helst, var som helst.
Jag är trött på att jag skriver detta istället för det jag borde.
söndag 14 mars 2010
Nowhere man
He's a real nowhere man,
Sitting in his Nowhere Land,
Making all his nowhere plans
for nobody.
Doesn't have a point of view,
Knows not where he's going to,
Isn't he a bit like you and me?
Sitting in his Nowhere Land,
Making all his nowhere plans
for nobody.
Doesn't have a point of view,
Knows not where he's going to,
Isn't he a bit like you and me?
Faktorum
"Det var första gången jag hade varit ensam på fem dagar.
Jag var en man som frodades i ensamhet; utan den var jag
som en annan man skulle vara utan mat eller vatten.
Varje dag utan ensamhet försvagade mig. Jag kände ingen stolthet
över min ensamhet; men jag var beroende av den.
Rummets mörker var som solljus för mig.
Jag tog en klunk vin."
Jag var en man som frodades i ensamhet; utan den var jag
som en annan man skulle vara utan mat eller vatten.
Varje dag utan ensamhet försvagade mig. Jag kände ingen stolthet
över min ensamhet; men jag var beroende av den.
Rummets mörker var som solljus för mig.
Jag tog en klunk vin."
fredag 12 mars 2010
Simon And Garfunkel A Poem On The Underground Wall
The last train is nearly due,
The underground is closing soon,
And in the dark deserted station,
Restless in anticipation,
A man waits in the shadows.
His restless eyes leap and scratch,
At all that they can touch or catch,
And hidden deep within his pocket,
Safe within it's silent socket,
He holds a colored crayon.
Now from the tunnel's stony womb,
The carriage rides to meet the groom,
And opens wide and welcome doors,
But he hesitates, then withdraws
Deeper in the shadows.
And the train is gone suddenly
On wheels clicking silently
Like a gently tapping litany,
And he holds his crayon rosary
Tighter in his hand.
Now from his pocket quick he flashes,
The crayon on the wall he slashes,
Deep upon the advertising,
A single worded poem comprised
Of four letters.
And his heart is laughing, screaming, pounding
The poem across the tracks rebounding
Shadowed by the exit light
His legs take their ascending flight
To seek the breast of darkness and be suckled by the night.
The underground is closing soon,
And in the dark deserted station,
Restless in anticipation,
A man waits in the shadows.
His restless eyes leap and scratch,
At all that they can touch or catch,
And hidden deep within his pocket,
Safe within it's silent socket,
He holds a colored crayon.
Now from the tunnel's stony womb,
The carriage rides to meet the groom,
And opens wide and welcome doors,
But he hesitates, then withdraws
Deeper in the shadows.
And the train is gone suddenly
On wheels clicking silently
Like a gently tapping litany,
And he holds his crayon rosary
Tighter in his hand.
Now from his pocket quick he flashes,
The crayon on the wall he slashes,
Deep upon the advertising,
A single worded poem comprised
Of four letters.
And his heart is laughing, screaming, pounding
The poem across the tracks rebounding
Shadowed by the exit light
His legs take their ascending flight
To seek the breast of darkness and be suckled by the night.
tisdag 9 mars 2010
Verkligheten känns lite mer avlägsen
sen igår.
Svaghet sipprar ut och jag inser att min
odödlighet endast är en fasad, en
Hollywood kuliss skapad ur en blandning
av hybris och fåfänga.
Det är ingen bekväm insikt.
Den spränger, spretar,
kliar likt ett sår som inte riktigt läkt.
Var, vätska, flytande, blod.
När insikten sjunkit in står jag där
ensam
och förstår att jag är ljusår
bakom de andra.
De uppfann hjulet. Elden, röken, raketen.
Ingen rök utan eld, ingen rök utan eld.
Raketen är försvunnen och hur jag än letar finner jag den inte,
den är inte min att finna.
Jag är ljusår bakom de andra.
sen igår.
Svaghet sipprar ut och jag inser att min
odödlighet endast är en fasad, en
Hollywood kuliss skapad ur en blandning
av hybris och fåfänga.
Det är ingen bekväm insikt.
Den spränger, spretar,
kliar likt ett sår som inte riktigt läkt.
Var, vätska, flytande, blod.
När insikten sjunkit in står jag där
ensam
och förstår att jag är ljusår
bakom de andra.
De uppfann hjulet. Elden, röken, raketen.
Ingen rök utan eld, ingen rök utan eld.
Raketen är försvunnen och hur jag än letar finner jag den inte,
den är inte min att finna.
Jag är ljusår bakom de andra.
onsdag 3 mars 2010
torsdag 25 februari 2010
onsdag 24 februari 2010
måndag 15 februari 2010
Awesome
In a demo that drew gasps at TED2010, Blaise Aguera y Arcas demos new augmented-reality mapping technology from Microsoft. (Recorded at TED2010, February 2010 in Long Beach, CA. Duration: 8:14)
måndag 8 februari 2010
söndag 7 februari 2010
Look on my Works ye Mighty, and despair!
Jag tänker tanka ner IQ och via bluetooth
sakta men säkert
höja mig själv till gudars nivå.
Hybris är en förlegad synd
den är bortglömd,
underskattad.
Det må ha varit den värsta att begå
i antika Grekland
att försöka göra sig till gudarnas jämlike.
Men det var längesen nu
gudarna har glömt,
förträngt det.
Det är dags att åter igen sträva
bevisa
att människan inte är gudars avbild
att det var människan som skapade gudar!
sakta men säkert
höja mig själv till gudars nivå.
Hybris är en förlegad synd
den är bortglömd,
underskattad.
Det må ha varit den värsta att begå
i antika Grekland
att försöka göra sig till gudarnas jämlike.
Men det var längesen nu
gudarna har glömt,
förträngt det.
Det är dags att åter igen sträva
bevisa
att människan inte är gudars avbild
att det var människan som skapade gudar!
onsdag 3 februari 2010
ordström
Ett flygfoto över
vår gata
blir en novell om framtidens historia.
För "orden är endast kartor
över verkligheten" mumlar professorn
medan snön tyst
faller
i klassen
i skogen
i sjön
i ett
ett
alldeles för fullt
huvud.
vår gata
blir en novell om framtidens historia.
För "orden är endast kartor
över verkligheten" mumlar professorn
medan snön tyst
faller
i klassen
i skogen
i sjön
i ett
ett
alldeles för fullt
huvud.
måndag 25 januari 2010
Bluebird
there’s a bluebird in my heart that
wants to get out
but I’m too tough for him,
I say, stay in there, I’m not going
to let anybody see
you.
there’s a bluebird in my heart that
wants to get out
but I pour whiskey on him and inhale
cigarette smoke
and the whores and the bartenders
and the grocery clerks
never know that
he’s
in there.
there’s a bluebird in my heart that
wants to get out
but I’m too tough for him,
I say,
stay down, do you want to mess
me up?
you want to screw up the
works?
you want to blow my book sales in
Europe?
there’s a bluebird in my heart that
wants to get out
but I’m too clever, I only let him out
at night sometimes
when everybody’s asleep.
I say, I know that you’re there,
so don’t be
sad.
then I put him back,
but he’s singing a little
in there, I haven’t quite let him
die
and we sleep together like
that
with our
secret pact
and it’s nice enough to
make a man
weep, but I don’t
weep, do
you?
- Bukowski
there’s a bluebird in my heart that
wants to get out
but I’m too tough for him,
I say, stay in there, I’m not going
to let anybody see
you.
there’s a bluebird in my heart that
wants to get out
but I pour whiskey on him and inhale
cigarette smoke
and the whores and the bartenders
and the grocery clerks
never know that
he’s
in there.
there’s a bluebird in my heart that
wants to get out
but I’m too tough for him,
I say,
stay down, do you want to mess
me up?
you want to screw up the
works?
you want to blow my book sales in
Europe?
there’s a bluebird in my heart that
wants to get out
but I’m too clever, I only let him out
at night sometimes
when everybody’s asleep.
I say, I know that you’re there,
so don’t be
sad.
then I put him back,
but he’s singing a little
in there, I haven’t quite let him
die
and we sleep together like
that
with our
secret pact
and it’s nice enough to
make a man
weep, but I don’t
weep, do
you?
- Bukowski
lördag 23 januari 2010
fredag 22 januari 2010
Till Fantomen
Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man.
fredag 15 januari 2010
torsdag 14 januari 2010
Våren är här nu
Nu har våren försiktigt börjat röra på sig, det knastrar i träden, det väller och forsar i vattendragen.
Jag och min kompis lisa borde egentligen sitta vid ett sådant vattendrag och dricka en folköl och filosofera lite.
Det har vi gjort var enda vår, tills nu. Nu har hon aldrig tid och jag känner mig som en tjatig femåring när jag ringer.
- Ska du me? -nej, tyvärr asså det är helt tjockt denna veckan.
Anledningen är alla prylar, hennes multimedia dator, laserskrivare, hennes telefoner, henne mikrovågsugn,
fax tumlare, tvättmaskin, video. Allt det där som skulle göra henne mer effektiv och på så sätt ge henne mer tid över
har inte gett henne en enda minut över till eftertanke. Det är som att det bara går runt, runt. Och allt ska göras på en gång. Undertiden hon tvättar i maskin ska hon till att läsa och skicka sina mejl. Äta en mikrovärmd pirog, betala räkningar och skriva två artiklar, det tar tre timmar. man kan tycka att allting borde vara gjort för dagen då
men det bara fortsätter. Det är som ett obegripligt mattetal, hon jobbar och fixar och trixar dygnet runt
på så otroligt snabba effektiva sätt och man tycker att det borde bli så fantastiskt mycket gjort men det blir inte det.
det enda som blir kvar är tio minuter för lite och ett samtal till mig där hon säger, jag han inte, jag måste jobba imorgon också.
och våren är här nu och jag funderar nästan på att sätta in en kontakt annons.
"Ledig sökes för ingenting" eller "Tid sökes till mina vänner" "Lisas saker säljes-jag finnes"
"Mikrovågsugn bytes mot lugn och ro" "vår finnes" "Multimediadator bytes mot en folköl om vädret tillåter"
Jag sitter framför min trådlösa telefon och väntar på att någon ska ringa. Nån, innan mörkret faller, innan Ally McBeal.
Det är vår i Stockholm, det är krig i Kosovo. och jag röjer minor på datorn och väntar på att lisa ska ringa och säga - Jag är ledig nu, vi går ut.
Jag ringer henne, och lämnar ett meddelande igen - Jag måste ut, vi måste ses
Men vårmörkret sveper in över faxar och datorer och människor sätter sig i sina bilar och köar sig hem.
Snart är tvätten klar och det är dags att laga mat, Ally McBeal börjar om en timme och sen händer inget mer.
Det är en dag imorgon också.
Det är så mycket som tydligen måste göras, det görs så fort att man hinner med fyra saker till
Och våren är här nu, och pollen och solen, och promenadvägen, och utsikten och datorerna och alla måsten.
Och Lisa ringer, hon låter glad Det är vår ute säger hon , hur vet du det säger jag.
Jag och min kompis lisa borde egentligen sitta vid ett sådant vattendrag och dricka en folköl och filosofera lite.
Det har vi gjort var enda vår, tills nu. Nu har hon aldrig tid och jag känner mig som en tjatig femåring när jag ringer.
- Ska du me? -nej, tyvärr asså det är helt tjockt denna veckan.
Anledningen är alla prylar, hennes multimedia dator, laserskrivare, hennes telefoner, henne mikrovågsugn,
fax tumlare, tvättmaskin, video. Allt det där som skulle göra henne mer effektiv och på så sätt ge henne mer tid över
har inte gett henne en enda minut över till eftertanke. Det är som att det bara går runt, runt. Och allt ska göras på en gång. Undertiden hon tvättar i maskin ska hon till att läsa och skicka sina mejl. Äta en mikrovärmd pirog, betala räkningar och skriva två artiklar, det tar tre timmar. man kan tycka att allting borde vara gjort för dagen då
men det bara fortsätter. Det är som ett obegripligt mattetal, hon jobbar och fixar och trixar dygnet runt
på så otroligt snabba effektiva sätt och man tycker att det borde bli så fantastiskt mycket gjort men det blir inte det.
det enda som blir kvar är tio minuter för lite och ett samtal till mig där hon säger, jag han inte, jag måste jobba imorgon också.
och våren är här nu och jag funderar nästan på att sätta in en kontakt annons.
"Ledig sökes för ingenting" eller "Tid sökes till mina vänner" "Lisas saker säljes-jag finnes"
"Mikrovågsugn bytes mot lugn och ro" "vår finnes" "Multimediadator bytes mot en folköl om vädret tillåter"
Jag sitter framför min trådlösa telefon och väntar på att någon ska ringa. Nån, innan mörkret faller, innan Ally McBeal.
Det är vår i Stockholm, det är krig i Kosovo. och jag röjer minor på datorn och väntar på att lisa ska ringa och säga - Jag är ledig nu, vi går ut.
Jag ringer henne, och lämnar ett meddelande igen - Jag måste ut, vi måste ses
Men vårmörkret sveper in över faxar och datorer och människor sätter sig i sina bilar och köar sig hem.
Snart är tvätten klar och det är dags att laga mat, Ally McBeal börjar om en timme och sen händer inget mer.
Det är en dag imorgon också.
Det är så mycket som tydligen måste göras, det görs så fort att man hinner med fyra saker till
Och våren är här nu, och pollen och solen, och promenadvägen, och utsikten och datorerna och alla måsten.
Och Lisa ringer, hon låter glad Det är vår ute säger hon , hur vet du det säger jag.
söndag 10 januari 2010
fredag 8 januari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)