Filmcensur och åldersgränser

Ej lämplig för barn under tre år, åldersgräns 15, du måste vara över 18 år gammal för att… [Censur]..! År 1911 inskaffades det en filmcensur i Sverige för att stoppa filmer med så att säga ”fel” åsikter om bl.a. politik, våld, sex och religion. Att under den tiden hindra att dessa saker visades på film är inget konstigt då man under nästan samma tid började tvångssterilisera personer av samma anledningar. Lagen om tvångssterilisering togs bort så sent som 1976.

1976 är sent men det har nu gått ytterligare 33 år och lagen om filmcensur och åldersgränser har fortfarande inte försvunnit.

En lag som alltså skapades för nästan ett sekel sedan, för den tidens tankar och åsikter och för den tidens samhälle. Så som vi lever idag, i en intelligent och välutvecklad demokrati håller inte längre denna lagen.

"Framställningen i en film eller ett videogram eller en del därav får inte godkännas för visning, om händelserna skildras på sådant sätt och i sådant sammanhang att framställningen kan verka förråande." (Granskningslagen 1990:886 4 paragrafen.) Att sätta åldersgräns på filmer för att de verkar förråande och därför kan vara starkt skadliga för allmänheten förekommer dagligen. Men vem definierar förråande? Vem bestämmer att just denna scen inte ska visas för en 17 åring, det klarar han eller hon inte av.

Vilka har en sådan omfattande kunskap att de vet exakt vad som är fel för en 15 åring att titta på. Vilka är det som bestämmer och av vem har de fått denna makt att leka gud? Makten att bunta ihop Sveriges ca 9 miljoner invånare till en grå form och bestämma att detta får du inte titta på, detta kommer du må dåligt av. 9 miljoner individer som alla ser olika ut, känner olika och reagerar på olika sätt, till en form.

Att denna lagen gick igenom då den kom är i sig inget kontigt, det var en helt annan tid.

Det var en tid då alla hade en mor som var rar och en far som var karl. Att vara lättfotad var den värsta synden och homosexualitet var något äckligt som inte fanns, eller det i alla fall inte talades om. Men tider förändras och idag lever vi i ett helt annat samhälle med andra synsätt och vi inser att mycket av uttrycket gammal är äldst stämmer, men även att en hel del bör bytas ut.

En ganska vanlig åsikt är att det finns en hel del saker vi inte borde se för att det skulle få oss att må dåligt. Jag säger istället våga utmana det skrämmande, testa dina gränser. Kanske är det inte så skrämmande som du tror. Kanske är filmen din kompis beskrivit som ”den äckligaste i världen” just den lilla gnistan som du behöver för att adrenalinet ska pumpa och den vibrerande känslan av exalterande spänning ska sprida sig i kroppen.

Jag säger det är bättre att testa sina gränser än att dö frågandes.

En annan åsikt är att våldsamma filmer föder våldsamma barn, sexuella föder sexuella och politiska, politiska, Att vi med andra ord blir influerade av det vi ser. Det är klart vi blir påverkade men vi tar samtidigt lärdom av det. Det finns ett citat ur en låttext som lyder:

Nåt förljuget med alla betyg.
Nåt förljuget med poäng och förbud, kan man tycka.
Där fanns inga farliga snår.
Nej, det fanns inga farliga troll, där i huset.
Bara mamma och fröken Svår.
Vem har egentligen fört vem bakom ljuset?

Det jag vill ha fram med detta citat är att vi inte kan skydda våra barn från allt. Förr eller senare kommer de stöta på problem och då är det i de flesta fall bättre att de är förberedda.

Om vi säger att det inte finns något farligt, inte låter barnen se på något våldsamt eller skrämmande så kommer de vara helt oförberedda om det skulle hända något sådant senare i deras liv.

Censur och åldersgränser kan därför hämma barnets utveckling och självsäkerhet som det kommer att behöva senare i livet.

Denna lagen är också inkilad i yttrandefrihetsgrundlagen och ligger där stickandes likt en irriterande pigg. Likt ett felplacerat penseldrag i en vacker målning.

Att denna lagen har nästlat sig med in i detta nya millennium är en skymf mot vår fläckfria demokrati och den gemenskap vi har byggt upp kring yttrandefriheten. Här har vi konstnärer som lagt ner sina själar i projekt som sträcker sig över flera år och så sätts det en stämpel på den färdiga produkten. 15 årsgräns. Eller i värsta fall, en del av filmen klipps bort.

Jag säger att om det är några som ska få bestämma över vad ett barn bör eller inte bör titta på så är det föräldrarna.