kalla den). Han älskade nämligen natten för dess egen skull
och även jag föll för detta bisarra infall, såsom jag gjorde
med alla hans fantasier. Denna mörka gudinna kunde naturligtvis
inte stanna hos oss för alltid, men vi gjorde vad som stod i vår makt
för att hålla henne kvar. Så fort det började dagas stängde vi
omsorgsfullt det gamla husets fönsterluckor och tände flera starkt
parfyrmerade vaxljus, vilka utestängde även den svagaste strimma
av dagsljus. I skenet av dem ägnade vi oss åt att läsa, skriva eller
samtalade ända till dess att klockans slag förkunnade ankomsten av
det riktiga mörkret. Då gick vi ut på gatorna, arm i arm, och strövade
omkring bland de grälla ljusen och djupa skuggorna för att göra de
intressanta iaktagelser som det myllrande livet i en storstad inbjuder till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar