Nu har våren försiktigt börjat röra på sig, det knastrar i träden, det väller och forsar i vattendragen.
Jag och min kompis lisa borde egentligen sitta vid ett sådant vattendrag och dricka en folköl och filosofera lite.
Det har vi gjort var enda vår, tills nu. Nu har hon aldrig tid och jag känner mig som en tjatig femåring när jag ringer.
- Ska du me? -nej, tyvärr asså det är helt tjockt denna veckan.
Anledningen är alla prylar, hennes multimedia dator, laserskrivare, hennes telefoner, henne mikrovågsugn,
fax tumlare, tvättmaskin, video. Allt det där som skulle göra henne mer effektiv och på så sätt ge henne mer tid över
har inte gett henne en enda minut över till eftertanke. Det är som att det bara går runt, runt. Och allt ska göras på en gång. Undertiden hon tvättar i maskin ska hon till att läsa och skicka sina mejl. Äta en mikrovärmd pirog, betala räkningar och skriva två artiklar, det tar tre timmar. man kan tycka att allting borde vara gjort för dagen då
men det bara fortsätter. Det är som ett obegripligt mattetal, hon jobbar och fixar och trixar dygnet runt
på så otroligt snabba effektiva sätt och man tycker att det borde bli så fantastiskt mycket gjort men det blir inte det.
det enda som blir kvar är tio minuter för lite och ett samtal till mig där hon säger, jag han inte, jag måste jobba imorgon också.
och våren är här nu och jag funderar nästan på att sätta in en kontakt annons.
"Ledig sökes för ingenting" eller "Tid sökes till mina vänner" "Lisas saker säljes-jag finnes"
"Mikrovågsugn bytes mot lugn och ro" "vår finnes" "Multimediadator bytes mot en folköl om vädret tillåter"
Jag sitter framför min trådlösa telefon och väntar på att någon ska ringa. Nån, innan mörkret faller, innan Ally McBeal.
Det är vår i Stockholm, det är krig i Kosovo. och jag röjer minor på datorn och väntar på att lisa ska ringa och säga - Jag är ledig nu, vi går ut.
Jag ringer henne, och lämnar ett meddelande igen - Jag måste ut, vi måste ses
Men vårmörkret sveper in över faxar och datorer och människor sätter sig i sina bilar och köar sig hem.
Snart är tvätten klar och det är dags att laga mat, Ally McBeal börjar om en timme och sen händer inget mer.
Det är en dag imorgon också.
Det är så mycket som tydligen måste göras, det görs så fort att man hinner med fyra saker till
Och våren är här nu, och pollen och solen, och promenadvägen, och utsikten och datorerna och alla måsten.
Och Lisa ringer, hon låter glad Det är vår ute säger hon , hur vet du det säger jag. Det här är Lars Winnerbäck i Transit i P3
Jag och min kompis lisa borde egentligen sitta vid ett sådant vattendrag och dricka en folköl och filosofera lite.
Det har vi gjort var enda vår, tills nu. Nu har hon aldrig tid och jag känner mig som en tjatig femåring när jag ringer.
- Ska du me? -nej, tyvärr asså det är helt tjockt denna veckan.
Anledningen är alla prylar, hennes multimedia dator, laserskrivare, hennes telefoner, henne mikrovågsugn,
fax tumlare, tvättmaskin, video. Allt det där som skulle göra henne mer effektiv och på så sätt ge henne mer tid över
har inte gett henne en enda minut över till eftertanke. Det är som att det bara går runt, runt. Och allt ska göras på en gång. Undertiden hon tvättar i maskin ska hon till att läsa och skicka sina mejl. Äta en mikrovärmd pirog, betala räkningar och skriva två artiklar, det tar tre timmar. man kan tycka att allting borde vara gjort för dagen då
men det bara fortsätter. Det är som ett obegripligt mattetal, hon jobbar och fixar och trixar dygnet runt
på så otroligt snabba effektiva sätt och man tycker att det borde bli så fantastiskt mycket gjort men det blir inte det.
det enda som blir kvar är tio minuter för lite och ett samtal till mig där hon säger, jag han inte, jag måste jobba imorgon också.
och våren är här nu och jag funderar nästan på att sätta in en kontakt annons.
"Ledig sökes för ingenting" eller "Tid sökes till mina vänner" "Lisas saker säljes-jag finnes"
"Mikrovågsugn bytes mot lugn och ro" "vår finnes" "Multimediadator bytes mot en folköl om vädret tillåter"
Jag sitter framför min trådlösa telefon och väntar på att någon ska ringa. Nån, innan mörkret faller, innan Ally McBeal.
Det är vår i Stockholm, det är krig i Kosovo. och jag röjer minor på datorn och väntar på att lisa ska ringa och säga - Jag är ledig nu, vi går ut.
Jag ringer henne, och lämnar ett meddelande igen - Jag måste ut, vi måste ses
Men vårmörkret sveper in över faxar och datorer och människor sätter sig i sina bilar och köar sig hem.
Snart är tvätten klar och det är dags att laga mat, Ally McBeal börjar om en timme och sen händer inget mer.
Det är en dag imorgon också.
Det är så mycket som tydligen måste göras, det görs så fort att man hinner med fyra saker till
Och våren är här nu, och pollen och solen, och promenadvägen, och utsikten och datorerna och alla måsten.
Och Lisa ringer, hon låter glad Det är vår ute säger hon , hur vet du det säger jag. Det här är Lars Winnerbäck i Transit i P3
